Kalle är en 6-årig pojke som bor med sina föräldrar och tigern Hobbe. han har mycket fantasi Han är intelligent, godhjärtad, fantasifull och har ett brett vokabulär, men Kalle har också ett antal inte lika uppskattade egenskaper; han är upprorisk, imuplsiv, självisk, lättretad och enligt vissa en aning odräglig.

Kalle får ofta ta itu med monster, speciellt under sängen, mobbare i skolan och äcklig mat. Men lyckligtsvis är han den stolta ägaren av en Transmograf, vilken kan förvandla honom till vad som helst. Kalle äger även en tidsmaskin och en dupplikator. Tidsmaskinen kan ta både honom och Hobbe vart som helst i tid och rum, medan Dupplikatorn kan klona vad som helst. Det är även Kalle som har uppfunnit alla dessa maskiner.

Kalle uttrycker sitt sätt att se på livet genom alla hans kreativa idéer. Eftersom han lever i sinegen värld har hen ett eget perspektiv och ser världen på ett unikt sätt. Han dras ofta in i fiktiva äventyr och förvandlas till Rymdmannen Spiff eller till Häpnadsmannen. kalle använder dessa situationer för att ta itu med sina problem, men för det mesta gör han bara saken värre. han är antagligen rena mardrömmen för sina föräldrar.

Kalleboll är en sport som Kalle spelar tillsammans med Hobbe och som han själv har uppfunnit. Kalle anser att sporter är för hårt styrda av regler och därför har Kalleboll en minst sakt dynamisk regelbok. Det finns dock en huvudregel som aldrig får ändras eller ifrågasättas: Alla spelare måste bära en Kallebolls-mask, som kan liknas vid en tvättbjörnsmask. Spelare i Kalleboll kan när som helst under spelets gång komma på en ny regel och välja om motspelarna ska få kännedom om regeln eller inte. Det är också viktigt att komma ihåg att samma regel aldrig får användas två gånger. Bill Watterson har sagt att man helt enkelt hittar på regler efter hand. Det här leder så klart till konflikter och spelet slutar nästan alltid med bråk.

Bill Watterson säger: "De flesta människor antar att Kalle är baserad på en son till mig, eller baserad på min barndomsminnen. Faktum är att jag inte har barn och jag var ett ganska lungt och lydigt barn, nästan Kalles motsats. En anledning till att Kalles karaktär är så kul att skriva om är att jag ofatst inte håller med honom."

Han fortsätter: "Kalle är en självbiograf i den bemärkelsen att han tycker om samma frågor som jag gör, men i detta återspeglar Kalle mig i vuxenlivet mer än i min barndom. Många av Kalles kamper är meteforer av mina egna. Jag misstänker att de flesta av oss blir gamla utan att växa upp, och att det inuti varje vuxen, ibland inte så långt inne, finns en skitunge som vill ha allting på sitt sätt. Jag använder Kalle som ett utlopp för min egen omognad, som ett sätt att hålla mig nyfiken till den naturliga världen, som ett sätt att förlöjliga det jag är besatt av och som ett sätt att kommentera den männskliga naturen. Jag skulle inte vilja ha Kalle i mitt hus, men på papper hjälper han mig att gå igenom livet och förstå det."